”Kan daggmaskar se? Varför har träden inga löv om vintern? Och vem är det egentligen som ritar frostblommorna på fönstren?”

Barn har ofta en mängd olika frågor om djur och natur. Barnens nyfikenhet på det som finns i deras närmaste omvärld är också en bra utgångspunkt om man vill väcka deras naturintresse.

Men många föräldrar känner kanske att de själva kan för lite om naturen och tar inte alltid vara på barnens frågor.

Tänk då på att man faktiskt inte måste kunna namnen på alla flyttfåglar! Som vuxen behöver man inte alltid känna till de rätta svaren.Det är mycket viktigare att du själv trivs i naturen och visar det för barnen. När vuxna och barn får undersöka och resonera tillsammans blir det också ett sätt att gå på gemensam upptäcktsfärd
i naturen.

Här behöver det inte alltid bara vara barnen som lär sig mest, för även små barn kan många gånger dra förvånansvärt logiska slutsatser som vi vuxna inte alltid tänker på. Barn har också den naturliga nyfikenhet som gör att de vågar ställa frågor utan några skygglappar.

Det är något man också kan utnyttja om man ska anordna mer organiserade naturaktiviteter med barnen.

I ”Barns intresse av att utforska naturen”, ett examensarbete från Luleå tekniska universitet, konstaterar Ellenor Norberg,Maria Nyström och Emma Stenlund att det är särskilt viktigt att utgå från barnens egna frågor, deras nyfikenhet och uppmärksamhet så att de får utmaningar de klarar av. Handlar det om sådant barnen redan kan blir de uttråkade, men ligger det helt ovanför deras nivå känner de sig kanske dumma och förlorar tron på att deras erfarenheter är värda något.

Det gäller därför att utgå från barnens frågor, men kanske också att uppmärksamma barnen på något annat än de själva hade valt. I examensarbetet framhålls att det är viktigt att rikta uppmärksamheten mot små detaljer i naturen och ”det vanliga”.

På grund av TV och böcker har barn ofta mest intresse för stora djur och sådant som är iögonfallande.Men det är i själva verket de där djuren och växterna som vi brukar möta som vi ska lyfta fram och göra spännande och intressanta – det kan vara sniglar, daggmaskar, myrstackar eller blommor och blad med gnagmärken från insekter.Man kan t.ex. lyfta på stenar och se på allt som finns under dem, fånga in småkryp och titta på dem i en lupp, föreslår Bent Leicht Madsen i boken ”Barn, djur och natur”.

Att få ett eget husdjur är något som många barn drömmer om och ofta är föremålet för deras drömmaren katt eller hund, en mysig kompis som kan följa med dem i vått och torrt. Att barnen redan tidigt får lära sig att känna tillit, ansvar och respekt för ett eget djur är förstås otroligt viktigt, men som förälder måste man också tänka på att aldrig låta barnet ta huvudansvaret för djuret.

Men många barn har problem med pälsdjursallergier och då är en egen hund eller katt inte att tänka på. Som förälder kan man då kanske i stället försöka föra över deras intresse till andra djur eller naturen i stort.

Barn kan ju också drabbas av pollenallergier, vilket gör att det kan kännas jobbigt att vara ute i naturen. Då kan det vara klokt att noga följa pollenrapporterna, så att man undviker de värsta nivåerna. En llergisk reaktion kan t.ex. ofta förebyggas om man tar förebyggande medicin (läs mer i faktarutan).

Oavsett på vilket sätt som barnet får lära känna djur och natur gör det att barnet får lättare att förstå hur viktig naturen är för människans överlevnad.

Genom handlingar formas ju attityder. Om barn får vara med och delta i handlingar som är viktiga för naturen – t.ex. ta med skräpet hem efter en picknick eller sortera sopor – lär de sig också goda vanor som är bra för naturen på sikt.Men det är inte den enda vinsten.

Hundratals vetenskapliga studier visar att barn som vistas mycket i naturen blir betydligt friskare, har bättre motorik och blir vigare, får större koncentrationsförmåga och leker mer fantasifulla lekar.De blir mindre stressade och aggressiva och det uppstår färre konflikter mellan barnen. Så fördelarna med att barnet får lära känna naturen är uppenbara. Men ändå finns det undersökningar som visar att dagens barn sitter framför TV:n i genomsnitt drygt fyra timmar per dag, medan den tid de tillbringar utomhus har minskat från i genomsnitt 86 minuter per dag till 42 minuter per dag under de senaste 25 åren. Siffrorna gäller visserligen USA, men tendenserna är desamma i hela Västvärlden.

Och visst – teknikmöjligheterna och kanalutbudet är ju större nu än för 25 år sedan, men vi lever också i ett annat tempo än tidigare. Kanske kan det göra att naturen kan uppfattas som händelselös, även för föräldrarna. För faktum är att många barn känner sig betydligt mer hemma i gallerior och på stormarknader än i en skogsdunge.

Författaren och dokumentärfilmaren Tina-Marie Qwiberg talar om hur föräldrar kanske kan känna en oro för att barnen ska behöva uppleva ”det där som kallas tråkigt”. I gallerior och på stormarknader finns det däremot ett givet inslag av underhållning. – Kanske är det så att vi vuxna numera utgår från att barn inte kan sysselsätta sig själva. Att de behöver ständig stimulans. Att de alltid måste ha ett litet färdigställt underhållningspaket, skriver hon i boken ”Livet leker” som har getts ut av Svenska Naturskyddsföreningen. Men underhållning och upplevelse är inte samma sak, menar hon och fortsätter:
– Naturen levererar inga färdiga paket. Därmed kan naturen kanske uppfattas som tråkig och inte tillräckligt stimulerande. Att i tider av konstant stimulering våga understimulera är en utmaning för alla vuxna och då är naturen ett utmärkt träningsområde. Barn är experter på att vara i alla miljöer och på att förvalta den tid de befinner sig i. För problemet är kanske inte att barnen väljer att stanna inne, utan att de flesta inte har någon som försöker få med dem ut.

Men allt behöver inte hänga på föräldrarna. Det finns många naturdagis, naturskolor, naturskydds- och friluftsföreningar runtom i landet som gärna hjälper till att väcka barnens naturintresse på ett lekfullt sätt. Speciellt när det gäller små barn använder man gärna olika sinnen, äventyr och historier i naturen.

Men Nancy Sigurdsdotter, pedagog och utbildare, tycker ändå att det allra viktigaste är att bara vara i naturen:
– Vi knäcker barnens kreativitet med våra färdiga lekparker och alla intryck som vi öser över dem.Vi kan hjälpa dem genom att gå ut med dem, sedan stänga munnen, lägga händerna på ryggen och inte ha så mycket kontroll. Barn som vistas i naturen behåller sina öppna sinnen.

Det är något som barnet alltid kommer att ha nytta av. För barnets nyfikenhet och leklust kommer att följa dem livet ut.