Redan från födseln har barnet tankar om sig själv. Om barnet känner att det kan få saker att ske, om det lyckas med att prova nya saker, övervinna hinder och lösa problem, kommer det med största sannolikhet att utveckla positiva tankar om sig själv. Genom att hitta en tumme att suga på, lugnar barnet sig själv. När barnet gråter då det är hungrigt, styr barnet själv när det får mat hellre än att vänta tills det matas. När barnet ler och jollrar, får det leenden tillbaka. Genom denna tidiga självständighetsträning formas en självbild som säger, ”Jag kan!”
Att lyckas med dessa försök till självständighet är av stor betydelse för barnets mognad. Barnet blir naturligt motiverat till att få saker att ske. Om de tidiga försöken lyckas och ger en positiv känsla, kommer barnet att fortsätta utveckla denna kompetens. Om försöken hela tiden misslyckas och känns frustrerande, kommer barnet att riskera bära med sig de negativa tankarna om sig själv ända in i vuxenlivet.
Barn får respons på sina handlingar av föräldrarna, andra personer som tar hand om det och från sina jämnåriga. Genom hela småbarnsåldern gör en ökande medvetenhet om ”jaget” barnet ständigt bättre rustat att sakligt bedöma sina egna handlingar, samspelet med andra och sitt uppförande. Denna förmåga att betrakta och utvärdera sig själv är en grundläggande social färdighet som är helt unik för människan. Den gör det möjligt för barnet att förutse vad som kan ske och på det viset välja hur det skall anpassa sig till situationen.
Processen med att utveckla en självbild är varken enkel eller objektiv. Barns självbild påverkas av hur de tror att andra ser på dem. Om människorna runt barnet ser på det som kompetent och ger uttryck för detta, kommer barnet med största sannolikhet också att känna sig kompetent. Om man däremot kallar och betraktar barnet som inkompetent, kommer barnet sannolikt också att känna sig inkompetent. Bilden av ”jaget” kommer att vara i ständig förändring, beroende på barnets omgivning och vem det umgås med.
Områden som påverkar vår självbild och självkänsla
Kärlek och acceptans
Att känna sig speciell, älskad, sedd och känna sig som en värdefull individ
Makt och kontroll
Att känna att man har kontroll över vad som sker med en själv och att man själv styr en del erfarenheter
Moral
Att känna tillhörighet, att känna sig rättvist behandlad och värdesatt
Kompetens
Att känna att det lönar sig att prova och känna sig i stånd att lyckas med uppgifter och att träna upp färdigheter
Inblandning eller uppmuntran?
För mycket inblandning av andra kan hindra barnet från att själv utvärdera sina erfarenheter. I nyare barnpedagogik avråder man ofta från att ge alltför mycket beröm. Här lägger man mer vikt på uppmuntran, vilket innebär att bekräfta barnets insats utan att utvärdera eller berömma resultatet. Uppmuntran kommer också att upplevas som mer äkta än rent beröm.
Exempel på hur uppmuntran kan användas
Var precis
Din teckning har mycket blått
Du har cyklat ända från dörren till förskolan
Tala direkt till barnet
Du klarade av hela pusslet, William!
Nu har du gått hela vägen hemifrån till brevlådan, Amanda!
Fokusera hellre på insatsen än resultatet
Du har använt alla legobitarna!
Du har klätt på dig alla kläderna själv!
Var ärlig och uppriktig
Detta har du verkligen jobbat hårt med!
Du fortsatte ända tills du blev färdig!
Hjälp barnet med att värdesätta vad det bemästrar
Båda fötterna var i luften när du hoppade!
Du har plockat undan alla leksakerna helt själv!
Hjälp barnet att se vad det uppnår
Ditt torn blev åtta klossar högt!
Dockan har fått täcke och är redo att sova
Källa: ”Infant & Toddler development” av
Kay Albrecht och Linda G. Miller