De viktiga mor- och farföräldrarna

Tiderna förändras. Farmor sitter inte längre i gungstolen och stickar koftor och berättar sagor för barnbarnen. Nuförtiden jobbar hon eller backpackar i Himalaya. Farfar har golfklubbor och tennisracket i stället för käpp. De gamla blir yngre och mor- och farföräldrarna har inte längre tid för barn och barnbarn – de har ju fullt upp med sina egna liv. Är det en myt eller stämmer det faktiskt?

I vissa fall kan det säkert hända att mor- och farföräldrarna är så upptagna med sina egna liv att de inte har tid för barnbarnen. Men i de allra flesta familjer väljer den äldre generationen att prioritera sina barn och barnbarn, och de utgör ofta en stor och viktig del av barnens liv. För det är faktiskt en myt att dagens mor- och farföräldrar tänker mest på sig själva, om vi ska tro Gunhild Hagestad, en av Norges främsta generationsforskare. I samband med undersökningen ”Besteforeldre og barns oppvekstvilkår” har hon frågat flera tusen mor- och farföräldrar, föräldrar och barn om förhållandet mellan generationerna. Svaren var relativt entydiga: i de flesta familjer är mor- och farföräldrarna en viktig del av barnens sociala nätverk.

”Hemvärn” för barnen
Barnen deltar i en mängd olika aktiviteter med mor- och farföräldrarna och får mycket stöd av dem, både materiellt och emotionellt.

Mor- och farföräldrarna är ett slags hemvärn för barnbarnen. De ställer upp vid sjukdom och andra kriser i familjen, men de är inte beredda att till exempel agera dagmamma. I jämförelse med andra europeiska länder ser norska mor- och farföräldrar allvarligt på sitt ansvar.

Det finns olika uppfattningar om vilka förväntningar man ska ha på mor- och farföräldrar. Alla är dock eniga om att de ska göra saker tillsammans med barnbarnen och vara tillgängliga i kriser, som sjukdom eller skilsmässa, säger Hagestad.

Aktiva mor- och farföräldrar
Även om inte alla i den här generationen har hittat ut på nätet än så är det många av dem som besöker nätsajten underbarabarnbarn.se. Oddbjørn Evenshaug är f.d. försteamanuens på Pedagogiska Forskningsinstitutet vid Universitetet i Oslo. Han har själv barnbarn och är medveten om att han har en viktig och ansvarsfull roll i deras liv.

Mor- och farföräldrar till dagens småbarn lever helt annorlunda än för en eller två generationer sedan. Idag är det mycket vanligare att också mormor eller farmor har haft eller fortfarande har ett aktivt yrkesliv, och det är en helt annan situation än tidigare, säger Evenshaug. Men han tror inte att detta innebär att dagens mor- och farföräldrar är för upptagna av sitt för att ha tid för barnbarnen.

Jag tror tvärtom att yrkesaktiva mammor och mor- och farmödrar är så vana att organisera livet att tiden räcker till mer. På många sätt är de nog mer aktiva än sina föregångare, även i sitt förhållande till barnbarnen, säger Evenshaug. Men det kan bli för mycket av det goda också.

Jag vill inte glorifiera det här med överaktiva mor- och farföräldrar. Jag upplever att vissa kan skrämmas av bilden av den ständigt närvarande och superaktiva mor- och farföräldern. Den skapar förväntningar som många har svårt att leva upp till.

Surrogatmor- och farföräldrar
Men det är inte alla barn som växer upp med sina mor- och farföräldrar. Kanske är de döda, eller så har de av olika anledningar inte möjlighet till eller intresse av att hålla kontakten med sina barnbarn. Då är surrogatmor- och farföräldrar ett utmärkt alternativ.

Det är en strålande idé. Det finns många barn som saknar kontakt med äldre människor, och det finns många äldre som har massor att ge. En sådan kontakt kan vara väldigt berikande för båda parter, säger Evenshaug, som regelbundet får frågor om just detta ämne. 

– Själv har jag ingen möjlighet att driva en förmedling men detta är ju något som man bör ta tag i lokalt överallt i landet. Det finns många äldre par eller ensamstående som har tid, lust och kapacitet att vara reservmor- och farföräldrar, säger Oddbjørn Evenshaug.

Hur involverad ska man vara?
Medan vissa mor- och farföräldrar överlåter barnuppfostran till barnens föräldrar finns det andra som lägger sig i det mesta. På nätet hittar man många debatter på det här temat. Många anser att mor- och farföräldrarna inte ska lägga sig i uppfostran överhuvudtaget, medan andra tycker att man måste ha rätt att säga ifrån om man tycker att det finns tydliga brister.

Vilken rätt har mor- och farföräldrar egentligen att lägga sig i de beslut som föräldrarna tar rörande sina barn? Evenshaug tycker inte att man bör prata om ”rätt” i detta sammanhang.

– I realiteten har vi inga rättigheter, varken juridiskt eller moraliskt. Däremot tycker jag att vi ska vara medvetna om vårt ansvar och vår plikt. Mor- och farföräldrar har idag först och främst en stödjande funktion. Vi bör finnas till hands för våra barn och barnbarn, och ställa upp i den mån vi har möjlighet till det. Det är viktigt att barnen känner att de har någon ”bakom sig”, att det finns fler än föräldrarna som älskar och stöttar dem..

Goda råd Hur ska man bäst gå tillväga om man önskar ett större eller mindre engagemang från mor- och farföräldrarna? Och hur ska dessa bemöta sina barn och deras respektive om de vill ha en ändring i förhållandet till barnbarnen? Här är några goda råd till både föräldrar och mor- och farföräldrar:

Tio råd till mor- och farföräldrar: Respektera föräldrarnas tankar och värderingar, och låt föräldrarna uppfostra barnbarnen på det sätt de själva anser vara det bästa. Ge föräldrarna beröm och tala gott om dem i barnens närvaro. Ställ upp så mycket du kan för barnbarnen och föräldrarna när de behöver dig. Ge hjälp och stöd efter lust och behov. Var medveten om din funktion som förebild både för barnbarnen och deras föräldrar. Lägg dig inte ständigt i barnfamiljens liv och deras barnuppfostran. Ge råd när du tillfrågas, och var medveten om när det är klokast att stänga ögon, öron och mun. Stärk barnens självförtroende genom att visa intresse för deras liv, deras skolgång, intressen och aktiviteter. Ge barnbarnen fina upplevelser – även genom att inkludera dem i vardagliga göromål. Se till att ditt hem blir en plats där barnbarnen kan slappna av från det hektiska vardagslivet. Om det är något med barnbarnen som bekymrar dig så ta upp det med föräldrarna, men aldrig i barnbarnens närvaro. Var medveten om din uppgift som förmedlare av traditioner, och bidra till barnbarnens identitetsskapande genom att berätta om familjens och släktens historia.

Tio råd till föräldrar: Kom ihåg att det är du som har huvudansvaret för kontakten mellan mor- och farföräldrarna och barnbarnen. Visa mor- och farföräldrarna tillit, och ha förtroende för att de vill barnens bästa. Ge barnen möjlighet att umgås ensamma med mor- och farföräldrarna, under förutsättningen att båda parter vill det. Kritisera inte mor- och farföräldrarna i barnens närvaro. Be om råd och hjälp när du behöver det. Acceptera att mor- och farföräldrarna har sina egna behov och kanske inte längre har samma ork som förr. Säg ifrån om du tycker att mor- och farföräldrarna är för involverade i din barnuppfostran. Respektera att hemma hos mor- och farföräldrarna är det deras regler som gäller. Kom överens med mor- och farföräldrarna om vad som är rimligt att ge barnen i presentväg. Vid separation – se till att barnens kontakt med mor- eller farföräldrarna inte bryts.